Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
feber och understundom också någonting, som jag är rädd
för att giva ett namn.»
Dvärgen sade aldrig ett ord, utan gav akt på den gamle
mannen, under det han oroligt gick fram och tillbaka i
rummet, tills han helt hastigt återvände till sin plats. Här
stannade han en stund med huvudet nedböjt mot bröstet; därpå
lyfte han det plötsligt och sade:
»Svara mig nu en gång för alla: har ni några penningar
med er åt mig?»
»Nej!» svarade Quilp.
»Då», sade den gamle mannen och vred förtvivlad sina
händer, »äro flickan och jag förlorade!»
»Granne», sade Quilp, i det han skarpt betraktade honom,
»låt mig tala öppet med er och spela ett renare spel än när
ni hade alla korten på hand och jag blott såg baksidan av
dem. Ni har ingen hemlighet för mig nu vidare.»
Den gamle mannen såg upp och darrade.
»Ni är överraskad», sade Quilp. »Nåja, det är kanske
naturligt. Ni har ingen hemlighet för mig nu vidare. Ty
nu vet jag, att alla dessa penningsummor, att alla dessa lån,
som ni fått från mig, hava hittat vägen — skall jag uttala
ordet?»
»Ja», svarade den gamle mannen, »säg det, om ni vill.»
»Till spelbordet», svarade Quilp, »ert nattliga tillhåll.
Detta var den präktiga planen att göra lycka, inte sant?
Detta var den hemliga, säkra källan till rikedom, i vilken
jag skulle hava kastat mina penningar — om jag hade varit
en sådan narr, ni tog mig för; detta var er outtömliga
guldgruva, ert Eldorado, vad?»
»Ja», utropade den gamle mannen och vände sig till
honom med blixtrande ögon, »det var det. Det är det. Det
skall det bliva, tills jag dör.»
»Att jag skulle hava låtit förblinda mig», sade Quilp och
såg föraktligt på honom, »av en lumpen spelare!»
»Jag är ingen spelare», utropade den gamle mannen
häftigt. »Jag kallar himlen till vittne att jag aldrig spelat för
egen vinning eller av böjelse för spel; att jag för varje
insats jag vågat, viskat till mig själv den föräldralösas namn
och anropat himlen att välsigna utgången — vilket den
aldrig gjort. Vem har den då gynnat? Vilka voro de jag
spelade med? Människor, som levde av rov, lättsinne och
överdåd, som slösade bort sina penningar på onda
gärningar. Min vinst skulle hava tagits från dem, min vinst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
