Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan utom den stackars Kit. Men jag är ganska lycklig.
Jag borde kanske känna mig lyckligare än jag gör, men ni
kan inte tro, vad det gör mig ont understundom att se
honom förändras så.»
»Han förändrar sig nog än en gång, Nelly», sade mrs
Quilp, »och blir vad han var förut.»
»Ack, om Gud blott ville låta den tiden komma», sade
flickan med tårfyllda ögon; »men det är nu länge sedan
han först började — jag tyckte jag såg dörren röra sig.»
»Det är draget», sade mrs Quilp svagt. »Började —?»
»Att bliva så tankfull och nedslagen och glömma vårt
gamla sätt att fördriva tiden under de långa kvällarna», sade
flickan. »Jag brukade läsa för honom vid eldbrasan och han
satt och hörde på, och då jag stannade och vi började
samtala, berättade han om min mor och huru hon en gång
liknade mig, då hon var ett litet barn. Vi voro mycket
lyckliga en gång!»
»Nelly, Nelly!» sade den stackars kvinnan. »Jag kan
icke uthärda att se er så ledsen. Jag ber er, gråt inte.»
»Det gör jag sällan», sade Nelly, »men jag har länge
behållit detta för mig själv, och jag mår icke riktigt väl, tror
jag, ty tårarna komma mig i ögonen och jag kan icke hålla
dem tillbaka. Jag kan tala om min sorg för er, ty jag vet
att ni icke berättar det för någon.»
Mrs Quilp vände bort sitt huvud utan att svara något.
»Då», sade flickan, »gingo vi ofta ut på fälten och bland
de gröna träden, och då vi kommo tillbaka om aftnarna,
tyckte vi bättre om vårt hem därför att vi voro trötta, och
tyckte att det var glatt och trevligt. Men nu göra vi aldrig
några sådana spatserturer, och fastän det är samma hus, är
det likväl mörkare och mycket dystrare än det var förr.
Ack, ja!»
Hon tystnade härvid, men fastän dörren knarrade mer än
en gång, sade mrs Quilp ingenting.
»Men ni må inte tro», sade flickan allvarligt, »att morfar
är mindre snäll emot mig än förr. Jag tycker att han
håller allt mer och mer av mig för varje dag och är snällare
och ömmare mot mig med varje dag, som går.»
»Jag är övertygad om att han håller mycket av er», sade
mrs Quilp.
»Ja, det gör han visst!» utropade Nell. »Lika innerligt
som jag håller av honom. Men jag har icke berättat er den
största förändringen av alltsammans, och den får ni icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
