Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - E. Uppfostran och undervisning - G. Litteraturvetenskap - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pauli, Ebba. Våra barns moraliska fostran. Utg. av Svenska fattigvårdsförbundets
barnavårdsutskott. Sv. andelsf. 1921. 360 s. Litt. E. 5:50.
Författarinnan ägnar denna sin bok åt »den unga och oerfarna föreståndaren eller
föreståndarinnan, arbetsledaren, lärarinnan eller vårdarinnan vid skyddshemmet, barnhemmet,
upptagningsanstalten, skollovskolonien, vid krubban, barnträdgården, arbetsstugan, barnavärnet och
daghemmet», med ett ord alla de anstalter där samhället, på grund av laga förfall, av
olikartade orsaker, för föräldrar, inträder som uppfostrare i deras ställe. I anslutning till den
moderna princip som sätter familjehemmet som den normgivande förebilden för samhällshemmen,
visar författarinnan i en framställning som är genomträngd av hennes stora kunskaper och
omfattande beläsenhet, hennes säkra intuition, mångsidiga erfarenhet, praktiska förmåga samt först
och sist hennes kärlek till barn och ungdom hur denna teori skall göras fruktbärande i
praktiken. Författarinnan rullar därvid upp uppfostringsfrågan i hela dess vidd.
Barnets århundrade »kan ej påstås ha frambringat varken de idealfostrare eller dito barn
som dess siare hoppades på». Och barnet är också redan detroniserat som seklets förgrundsfigur.
Men så länge släkte följer på släkte skall varje föräldrageneration önska och försöka att göra
barnen bättre och lyckligare än den själv varit. Men idealbilden av den »snälle gossen» och
»den snälla flickan», med dess fastslagna regler duger ej längre vid verkligt individuell fostran.
»Det är det som redan finnes hos det särskilda barn vi ha att göra med vilket skall fostras.
Mången tror däremot», säger Ebba Pauli, »att ett barn är ett oskrivet blad på vilket man kan
skriva vad man vill, antingen hurra eller halleluja.» — Boken är genom den skarpt belysande
anekdotiska framställningen — där en sådan passar — verkligt rolig att läsa, vilket ju inte
precis kan sägas om pedagogiska verk i allmänhet. G—a L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
