Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
encyklopedi. Slå upp borgarståndets protokoller från 1850
och man skall knappast finna en enda fråga, hvaruti han
icke talat mest och der man icke i aldraflesta fall äfven
kan tillägga ordet: bäst. Han talar väl, utan att vara
hvad man kallar vältalare. Det står icke till att i den
rika ordströmmen från hans mun skönja ens det flyktigaste
skimmer af regnbågen; allt kommer så blygrått, men är
välgörande och alltid fruktbringande på något ställe. Detta
vet man och derföre hör man honom också så gerna, om
han talar aldrig så länge och öfver de torraste ämnen i
verlden. Man vet att man får lära något, vet att om man
icke alltid finner nöjet, finner man bestämdt nyttan, och
det nyttigaste är mer än det vackraste.
Under innevarande riksdag har den traditionella
oppositionen inom Borgarståndet blifvit temmeligen bortkrånglad;
man vet numera der ingen skilnad mellan höger och venster,
det är endast rakt fram eller rakt baklänges man har
någon aning om. Björck står som förr vid statskassan, men
dess lock är på vid gafvel. Han suckar, men öser ut
pengar med begge händer. Sjelfva höga vederbörande finna
honom älskvärd, fast han sjelf föga smickras deraf. Björck tror,
— och hvem tror icke det! — att i en tid, der allt fås för
pengar, kan man äfven få en genomgripande
representationsreform. Det är derföre han är så frikostig, den förre
rikshushållaren; det är derföre han ger, suckar, men ger. Han
skulle ge sitt hjerta, om det vore af det guld som kan
myntas. Måtte blott han, som med skäl kan berömma sig
för vaksamhet, icke slutligen nödgas erkänna att han en
gång för mycket drömt!
Detta i få drag bilden af en bland representationens
förnämste, en bland dess ädlaste. Det uppenbarar sig, vid
första anblicken, någonting vekt, vi hade så när sagt
qvinligt i detta ansigte, som när det ler, ler med barndomens
leende. Men detta barndomens leende blir visdomens allvar,
när han reser sig från sin plats och talar till sin
församling, detta stånd, som ofta böjt sig under ett inflytande
som aldrig varit annat än godt; som känner hvad han
verkat och stridt för framåtskridandet i alla riktningar;
som är stolt öfver att ega honom och som, den dag han
icke mer finns, länge förgäfves skall söka hans like.
16 maj 1863.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
